Adhd/add i vuxen ålder

Enligt aktuell forskning kvarstår i vuxen ålder allvarliga problem hos 1/3 av dem som diagnostiserats i barndomen, 1/3 klarar sitt vardagsfungerande men mår inte särskilt bra, och 1/3 är symtomfria.

Många får sina svårigheter diagnostiserade först i vuxen ålder och kan under lång tid ha haft kontakt med vården eller andra myndigheter, utan att ha fått adekvat behandling.

Kärnsymtomen vid adhd/add

Kärnsymtomen hos vuxna med adhd/add är liksom hos barn svårigheter med uppmärksamhet, impulsivitet och överaktivitet. Men yttringarna och konsekvenserna av adhd/add präglas av vad man upplevt under uppväxten, vilka krav och förväntningar man har på sig och hur den aktuella livssituationen ser ut. Som liten kan man få hjälp med att kompensera för svårigheterna av föräldrarna, men när man alltmer förväntas leva sitt liv mer självständigt, kan svårigheterna bli tydliga inom nya områden, och symtomen kan ställa till bekymmer i andra sammanhang.

Uppmärksamhetsproblem

Uppmärksamhetsstörningen är det symtom som ofta finns kvar från barndomen hos vuxna med adhd/add. Det kan yttra sig som svårigheter att behålla koncentrationen över tid, att rikta uppmärksamheten mot rätt sak, att dela uppmärksamheten på fler saker samtidigt, samt svårigheter att kunna växla fokus från en sak till en annan. Det kan ofta ta sig uttryck i dagdrömmeri och svårigheter att komma igång med aktiviteter. För en person med adhd/add kan det vara extra svårt att ta initiativ till, men även att fullfölja en aktivitet, om hon/han inte är tillräckligt motiverad.

När motivationsnivån är hög klarar man av sina uppgifter, men det blir betydligt svårare att upprätthålla drivkraften när det är tråkigt och monotont. Uppgifter som skall utföras avbryts ofta av någon annan aktivitet, exempelvis avbryts den påbörjade städningen därför att man hittar en obetald räkning och i stället börjar fylla i giroblanketten/sätter sig vid datorn eller hittar fotografier. Städningen lämnas halvgjord. Uppmärksamhetsstörningen gör också att man har svårt att ta in ny information, lätt tappar fokus och har svårt att lyssna. Man kanske påbörjar projekt utan att först ha lyssnat eller läst igenom instruktionerna tillräckligt. Det kan då vara svårt att utföra en aktivitet i sin rätta ordningsföljd. Det är dessutom lätt att bli distraherad och avledd av ljud och synintryck. Man kan uppfattas som oengagerad och oförmögen till inlevelse i andras problem. Allt detta kan få konsekvenser i arbetet, i det sociala livet eller till exempel bilkörning.

Impulsivitet

Impulsivitet innebär svårigheter att ett hejda ett beteende, man saknar helt enkelt broms. Man har svårt att styra sina impulser förnuftsmässigt, kan säga saker, fatta beslut och agera på ett impulsivt sätt. Detta kan leda till problem i relationer, ekonomi, privat och i arbetsliv och få negativa konsekvenser i längden. Impulsiviteten kan också uppfattas som en spontan, kreativ och positiv sida hos personen.

Hyperaktivitet

Det som hos barnen märks som en motorisk överaktivitet, det vill säga de kan inte sitta stilla, kan hos den vuxne upplevas som en inre oro och rastlöshet. Små motoriska tecken kan också finnas, man är otålig, har svårt att varva ner, gungar på stolen, tuggar tuggummi, vickar på foten och så vidare. Det kan vara svårt koppla av och gå ner i varv. En del personer sätter igång många aktiviteter samtidigt och behöver hjälp med planering, att göra prioriteringar och att få en realistisk uppskattning av tidsåtgång. Det är även viktigt att planera in tid för vila.

Samsjuklighet

Vuxna med adhd/add behöver utveckla och använda sig av kompenserande strategier för att bemästra och hantera sin funktionsnedsättning. Men det är vanligt att man med stigande ålder inte orkar upprätthålla de strategier man tidigare använt sig av, det tar för mycket energi. Konsekvensen blir att andra symtom visar sig, såsom fysiska smärtor, depression, ångest. Det är inte ovanligt att man tidigare upplevt ett flertal misslyckanden i sitt liv, till exempel mobbning, svårigheter i skolan etc - något som kan leda till negativ självbild.

Man vet att det hos vuxna personer med adhd/add, finns en ökad risk att utveckla missbruk. Förutom alkohol- och/eller drogmissbruk, kan man se andra slags missbruk, såsom shopping- spel- eller sexmissbruk. Det är inte ovanligt att man blir storrökare eller storkonsument av kaffe eller Coca Cola. Sömnstörningar är vanliga liksom en förskjuten dygnsrytm. Bland dem som får diagnosen bipolärt syndrom tidigt i livet, är personer med adhd/add överrepresenterade. Bipolärt syndrom 2 (återkommande depressioner och enstaka överaktiva perioder) är en sjukdom, som ofta upptäcks i samband med neuropsykiatrisk utredning. Överlappning med andra neuropsykiatriska diagnoser är mycket vanligt.

Könsskillnader

Kvinnor med adhd/add uppvisar mindre tydliga tecken på hyperaktivitet och kan därför vara svårare att identifiera. Det kan till och med vara så att de som barn tett sig underaktiva. På senare tid har särskild forskning ägnats åt flickor och kvinnor med adhd/add. Forskningen visar att risken för missbruk och kriminalitet är mindre hos kvinnor än hos män, men man har istället en högre grad av somatisering (den psykiska obalansen ger fysiska symptom), och många har en hög ångestnivå. Kvinnor återfinns oftare inom psykiatrin under andra diagnoser.

Positiva sidor

I dagens komplicerade samhälle kan funktionshindret adhd/add bli ett handikapp. I miljöer där det behövs kreativa idésprutor, handlingsmänniskor och nytänkare kan funktionshindret bli en styrka. Det är av vikt att man får kunskap om det egna funktionshindret och tar hänsyn till det vid studie- och yrkesval.

Diagnostik

Av de vuxna som önskar bli utredda för adhd/add har några som barn fått diagnosen MBD eller DAMP. Mycket kunskap har dock tillförts under senare år, varför det kan det vara viktigt att åter titta på diagnos och utredningsunderlag när den vuxne söker hjälp. Eftersom symtombilden ofta ser annorlunda ut bör man ta reda på hur det har sett ut under uppväxten samt göra en bredare behovs- och funktionsbeskrivning. Det är viktigt att utredningen utesluter andra psykiatriska diagnoser som kan förväxlas med adhd/add och fångar upp eventuell samsjuklighet. Eventuell förekomst av andra neuropsykiatriska funktionshinder såsom Aspergers syndrom och Tourettes syndrom måste även beaktas. Allt detta är av stor betydelse om man har medicinering i åtanke.

Stöd och behandling

Efter utredning och fastställande av adhd/add diagnos finns mestadels möjlighet att få läkemedelsbehandling. Men först måste andra sjukdomar vara under kontroll, exempelvis högt blodtryck, bipolär sjukdom och depression. Det vanligaste läkemedlet är någon form av centralstimulerande medel. Alternativ kan vara vissa moderna antidepressiva preparat.

Kunskap om funktionsnedsättningen, hur den yttrar sig men även om eventuella psykiska pålagringar är av största vikt. Det gäller både den som fått diagnos, men även det omgivande nätverket, för att man på bästa sätt ska kunna ge det stöd som personen behöver.

Personer med adhd/add har ofta stora svårigheter med struktur och rutiner. Man behöver göra en bedömning av den totala livssituationen för att se hur personen fungerar inom olika livsområden och hur de är dimensionerade till varandra. Någorlunda dygnsrutiner är till exempel en förutsättning för delaktighet i samhället. God mathållning och motion hänger ihop med det psykiska välbefinnandet. Man kan behöva hjälp med att hitta "lagom" balans i sin livsföring. De vardagliga sysslorna kan vara svåra att klara, och man behöver hitta och utveckla strategier för hur man på bästa sätt, kan hantera, träna på och mildra svårigheterna. Det är vanligt att man behöver mer hjälp och stöd i samband med övergångar och förändringar i livet, till exempel när man flyttar hemifrån, slutar skolan och i kontakt med arbetslivet. Stöd i vardagen och olika former av kognitivt stöd kan vara påkallat, till exempel hjälpmedel för att underlätta planering, organisation, tidspassning och ekonomisk hantering.

Man kan behöva tillrättalägga miljön och ge visst stöd i hemmet eller för hantering av ekonomin.

Det är inte ovanligt att personen har många olika myndighetskontakter. Detta nödvändiggör samordning av insatser. Ett bra arbetssätt är att kalla till nätverksmöte där olika representanter från myndigheter kan träffas och då göra en gemensam planering.

Författare: Ulla Åberg, Habilitering för barn och vuxna och Anne-Mari Ahl, Neuropsykiatriska enheten för vuxna

Faktagranskat av Helena Walleus, överläkare inom vuxenpsykiatrin, Akademiska sjukhuset i Uppsala

------------------------

Faktatexten får skrivas ut, kopieras och spridas fritt till intresserade. De får däremot inte säljas eller publiceras i andra sammanhang utan tillstånd från Infoteket om funktionshinder.